När sommar- och höstsäsongen är över, när gårdsplanen är uppstädad och vinden viner runt hörnen är det ärligt talat ganska skönt att ställa undan traktorn. Där och då orkar jag inte tänka mer på lantbruk och koncentrerar mig istället på resten av mitt liv.

Sen är det alltid samma sak. Till årsskiftet när det i alla fall varit någon dag där solen skymtats har jag vilat upp mig tillräckligt för att börja planera vårbruket. Jag vill då verkligen, verkligen komma ut och arbeta. Det som ligger närmast till hands är vårplöjningen. Att vi gör en vårplöjning istället för en höstplöjning handlar för oss om två saker:

  • Alla rotogräs, som är ett gissel i ekologisk produktion, får mer stryk av en väl genomförd vårplöjning än en dito höstplöjning.
  • Jorden värms upp fortare om den vänds på våren och i vår kommande färskpotatisodling är detta en fördel då vi vill ha upp den så fort som möjligt.

Svettiga inställningar

Nåväl, i slutet av februari/början av mars brukar det vara rimligt att få plogen i marken. I år har jag varit otåligare. I mitten av januari fick jag igång traktorn och plogen kopplad. Det senare är ett svettigt kapitel. Plogen är en Överum SR treskärig tegplog från tidernas begynnelse, eller någonstans där omkring, och inte det minsta smidig.

Sen gäller det att ställa in den. I höstas trillade en av skivristerna (tallrik som skär ett snitt i jorden) av plogen och jag råkade samtidigt plöja ner den. Några veckor senare hittade jag den med sitt fäste när den fastnade i kultivatorn. Jag hade någonstans räknat med att jag skulle hitta den på detta sätt och som tur var gick den inte sönder. Så då var det bara att sätta på den till våren tänkte jag. Det visade sig dock inte vara att ”bara sätta på den”. Så pass tung att den är omöjlig att i en tveksam position (kroppen snurrad runt en kopplad plog) hålla fast med en arm och skruva fast med den andra. Efter att ha svurit och svettats under en timmes tid kom jag på idén att använda en domkraft så att den höll sig på plats. Då domkraften inte räckte högt nog fick jag trycka in ett vedträ mittemellan plogen och domkraften. Och eftersom något vridit sig lite ur position fick jag slå med en slägga för att den till slut skulle hamna på plats. Då spände jag snabbt fast den.

Sen åt jag lunch och var nöjd. Jag skulle ju ut och plöja! En av de trevligaste sysselsättningar att göra med traktorn är att plöja. Det finns något fint i att vända ner förra årets vedermödor och vända upp ny fin matjord som ska husera detta årets grödor. Vi vänder blad, som man säger. Förmiddagens klimat hade varit perfekt, det hade varit minusgrader under natten och lite nedfryst jord är bra så att det inte blir gyttjigt, något som gör det svårt att ta sig fram med traktorn.

Gyttja & is

Så åt jag och gick därefter ut, startade traktorn och satte plogen i marken bara för att konstatera att minusgraderna släppt taget om jorden och att jag nu befann mig i en gyttjepöl. Inget att göra, bara att ställa traktorn och vänta på nästa köldknäpp. Till min stora glädje blev det kallt under veckan som kom och jag hoppades på kommande helg. Kvällsarbete är inte att tänka på när det är januarimörkt. Och dagtid jobbar jag med helt andra grejer än plöjning. Glad i hågen satte jag i motorvärmaren på fredag kväll och lördag morgon vid sjutiden hoppade jag upp i traktorn och satte plogen i marken (och väckte alla i huset). Eller, den gick inte alls i marken, för det var tok för fruset denna gång. Inget att göra, bara att ställa traktorn och vänta på att kylan skulle släppa. Det gjorde den också och fredagen därpå satte jag återigen i motorvärmaren för att på lördag morgon upprepa samma procedur som veckan innan. Nu hade det ännu en gång blivit för varmt så det blev till att ställa traktorn igen.

Nu är det mitten på februari och ännu är inget gjort. Det har regnat hela veckan och det står vatten här och där på åkrarna, helt omöjligt att köra. Jag hyser ett hopp om nästa helg. Det måste ju bli färskpotatis i år.